sofiaobergs

Trots att jag aldrig någonsin varit så tpl försöker jag göra det bästa av situationen. Idag var jag tvungen att ägna tid åt studier och satte därför på turbohjärnan för att så snabbt som möjligt bli klar. Grät en skvätt. Fortsatte att skriva. Orkar inte bli supernöjd med något arbete längre, orkar inte för mycket ansträngning. En VG-uppgift på matten som känns omöjlig kan få mig att bryta ihop. Hela min värld rasar samman. Av en uppgift. En liten motgång. Tyckte att jag förtjänade träning idag igen. Träning - botmedlet mot depression, man kommer på andra tankar för en stund och det är to die for i nuläget. Jag körde ett zumbapass. Dock inget för mig, egentligen. Håller mig nog till steppen framöver. Kom hem klockan 8 och bänkade mig framför top model. Det är så typiskt, att det bara är när man får ont i huvudet av hjärnans högvarvshastighet och man känner sig som när man var 5 och gick vilse i mataffären, som man är i mest behov av att skriva av sig. Det kan ju sluta precis hur som helst. Avrundar här. Bäst så. Har en tendens att låta er komma för nära inpå.