sofiaobergs

 

Blir tamefan tokig. Vill verkligen ha en tunn grå mössa med matchande halsduk till. Ska tydligen vara väldigt svårt att hitta? Vet bara om det ovan som kommer ifrån åhléns men det är typ slutsålt överallt. 

 

I lördags var det en sådan dag när jag verkligen var i mitt esse. Jag var på topp och kände mig i mitt livs form, typ. Något som speglade sig i min prestation på jobbet. Fler sådana dagar, tack!

 

För att minska sjukhuskänslan i min lägenhet antog jag utmaningen att hänga upp tre tavlor idag. De har stått på golvet i flera månader men tänkte att det nu var dags att ta tag i det. Hur svårt kan det vara, tänkte jag. Tydligen jävligt svårt. Efter två jävla timmars jobb inkluderande förstörda händer, förstört humör och en tavla i golvet (ja, den gick sönder) sitter nu två tavlor där. Jag rör inte skiten mer. 

 

Vet ni? Jag har fått en stalker. No kidding. Det hela började med att en lite smått nördig kille, ca 25 år köpte ett par skor inne hos mig för ett par veckor sedan. När jag sedan i onsdags jobbade inne på vagabond kom han förbi för att bara "sätta sig ner å snacka lite". Sa att han jobbade i närheten och hade rast. Började ställa lite frågor om mig. Allmänt ytlig konversation. Den onsdagen kom han tillbaka två gånger till. Började istället fråga mig om hur min lunch ser ut, om jag hade matlåda med mig och nämnde i samma veva att det låg ett bra fik i närheten. När han dagen efter besökte mig två gånger igen, började jag känna mig besvärad av att han dök upp. Och ja, han kom in på fredagen också. Bara för att "heja" och "snacka lite". Vem gör så? Känslan från min sida har varit att han vill bjuda ut mig på dejt eller liknande, men att han inte har bollarna till att faktiskt fråga. 

 

Nu hade han i alla fall inte kommit in över helgen och jag och min chef snackade idag om att han kanske fattat vinken. Några få sekunder efter så STÅR han DÄR IGEN när jag kommer ut från lagret. Frågar hur min helg har varit och jag vill bara dö inombords. Tillslut räddar mina kollegor mig ifrån honom genom att låtsas att de behöver mig. När han kom in för ANDRA gången idag kände jag att jag var tvungen att göra något. När han frågade mig om jag hade haft min lunch sa jag nej. Och eftersom han då var tyst som vanligt, sa jag "varför undrar du det?". "Nee jag bara undrar" kläcker han ur sig då. Så.jävla.feg.och.frustrerande.människa. Jag passar dessutom på att slänga in att jag varit med pojkvännen i helgen. Han ställer lite frågor om honom, och lämnar sedan butiken. Och nu hoppas jag innerligt att det är för gott. Det hela är så komiskt, absurt och samtidigt obehagligt.