sofiaobergs

Trots att jag aldrig någonsin varit så tpl försöker jag göra det bästa av situationen. Idag var jag tvungen att ägna tid åt studier och satte därför på turbohjärnan för att så snabbt som möjligt bli klar. Grät en skvätt. Fortsatte att skriva. Orkar inte bli supernöjd med något arbete längre, orkar inte för mycket ansträngning. En VG-uppgift på matten som känns omöjlig kan få mig att bryta ihop. Hela min värld rasar samman. Av en uppgift. En liten motgång. Tyckte att jag förtjänade träning idag igen. Träning - botmedlet mot depression, man kommer på andra tankar för en stund och det är to die for i nuläget. Jag körde ett zumbapass. Dock inget för mig, egentligen. Håller mig nog till steppen framöver. Kom hem klockan 8 och bänkade mig framför top model. Det är så typiskt, att det bara är när man får ont i huvudet av hjärnans högvarvshastighet och man känner sig som när man var 5 och gick vilse i mataffären, som man är i mest behov av att skriva av sig. Det kan ju sluta precis hur som helst. Avrundar här. Bäst så. Har en tendens att låta er komma för nära inpå.

När jag egentligen bara känner för att gräva ner mig under jorden och skrika, sparkas och gråta floder över hur träligt livet kan vara vänder jag mig till mina drömmar. Mina drömmar om en egen lägenhet, mina drömmar om att bli modejournalist och reporter. Jag går in på Elins blogg och inspireras av hennes perfekta liv som moderedaktör. Jag går och samlar mod till att kontakta henne ang. praktik. Jag har t.o.m börjat läsa Isabellas blogg, något som tidigare aldrig intresserat mig. Men nu kan jag inte låta bli att se upp till framgångsrika och starka människor. Jag vill samla på mig peppande böcker och jag vill följa ännu fler bloggar som ger mig något utöver inspiration till mitt nästa inköp. Jag vill börja skriva av mig när jag mår som sämst, för det hjälper. Jag vill vara den som ger andra något, när jag blir äldre vill jag vara den som når ut till dem som befinner sig i samma förvirrande sits som jag gör nu.

Efter samhällskunskap och projektarbete träffade jag Magdalena Axén. Vi åkte hem till henne där vi bakade scones som fick mätta våra svältande magar i kombination med tjadder om vad vi gjorde när vi var 15. Imorgon åker jag till Enköping och hälsar på min stjärna.

Jag vet inte mycket om vad jag vill i framtiden. Men det läskiga är att framtiden faktiskt är nutid om ca. ett år och det är då jag måste börja agera, om inte tidigare. Jag vill vara lycklig, ha ett jobb och en lägenhet, jo tjena. Men mer då? Vad vill jag göra? 

Jag är så glad att jag genom min entreprenörs-utbildning får möjlighet att praktisera. I fyra veckor precis innan studenten kommer jag få välja fritt igen. Och den här gången vill jag utnyttja min praktik på riktigt. Få testa på något som jag verkligen ser som lite av en dröm. Som ett ap-svårt jobb att få. Och det jag direkt kommer att tänka på är journalistik och mode. En mix av dessa två vore bara för bra. Att praktisera på ett tidningsförlag typ Veckorevyn eller Sofis Mode vore ju galet! Kan verkligen tänka mig att jobba för en tiding och om det är som reporter eller moderedaktör, det kvitttar. Att få nå ut och kommunicera, träffa människor och samtidigt ägna sig åt sitt största intresse vore det ultimata. Ska hålla ögonen öppna, maila runt, vara ute i god tid och tänka inför min kommande praktik. Någon som vet ett spår jag kan börja på? Hur jag ska bära mig åt? Jag känner en pepp i hela kroppen när jag skriver om det här!!

Det är en jävla utmaning att tänka positivt när det känns som om hela världen rasar samman. Men, det är väl livets dumma gång och ibland måste man bara bita i det sura äpplet. Life is a bitch, and i will learn how to fuck it.