sofiaobergs

Trots att jag inte alltid är en flitig bloggare, är jag glad över att jag en gång började skriva här. Så fort jag undrar vad jag gjorde förra, eller kanske förrförra året vid exakt den här tiden på året kan jag bara kika i mitt arkiv. Och direkt minns man så väl. Under den här tidsperioden förra året var det kämpigt och jag bar på mycket ångest och tankar. En känsla som snabbt infinner sig hos mig igen när jag bläddrar i arkivet. Får lite ont i magen på en gång faktiskt. 

 

Första halvan av 2012 var den mest ångestladdade och turbulenta perioden i mitt liv hittills, kan jag ärligt och utan någon som helst tvekan säga. Det jag däremot är övertygad om är att det var en kris som gjort mig starkare och gett mig bättre självinsikt. Från studenten och framåt (well, minus september där kanske) måste jag ändå sammanfatta 2012 som ett framgångsrikt år. Jag har slutat skolan med goda betyg, lyckats kväva min framtidsångest, fixat körkort, jobb och lägenhet. Jag har tagit risker. Gjort misstag. Kastat mig ut. Chansat. Lyckats. Jag ska inte bli aktiv här igen, tror att jag mestadels skriver det här inlägget för att under december 2013, om jag får lust, kunna kika tillbaka och minnas hur bra jag mådde och hur mina tankar gick under december 2012.

 

Jag tror att det här med bloggandet börjar dö ut för mig. Jag som hållt på i typ 5 år. Mår så bra just nu och det känns som jag ständigt åker på ett bananskal. Vår lägenhet är så himla fin, trivs jättebra i Stockholm och har fått förlängd anställning på jobbet. Vi hörs om vi hörs hörrni, puss.